Kvällarna är hemska, jag vill inte att det ska komma längre. Jag blir alltid lika orolig, lika ledsen, arg och besviken. VARJE kväll. Jag står inte ut mer, jag gör inte det. Det känns som att jag ger nya chanser även fast du inte vet om de, vilket du borde förstå ändå. Jag har tröttnat på det här nu. Men jag står ut det vet jag, även fast det kanske inte är det bästa för mig.