Tänker inte börja med den gamla vanliga meningen och jag tänker inte ens nämna den i detta inlägg. Usch den finns med i alla mina senaste inlägg, ja snarare i alla mina inlägg de senaste månaderna typ. Kanske bloggen börjar rinna mot sitt slut. Nej det där gjorde lite ont att skriva. Jag har haft en blogg sedan december 2008. Då hade jag en blogg med en tjejkompis som heter Ebba. Den höll väl sisådär ett halvår. Sen startade jag min egna. Mitt mål med bloggen har aldrig varit att bli känd. Men självklart har jag älskat att se mina besökare stiga och att ha fått kommentarer som frågor och positiv kritik är riktigt roligt att få. Men mitt mål med bloggen är att jag någonstans kan ha en plats där jag kan skriva av mig, hur jag känner, tänker och ser på saker och ting. Ni kanske inte fått den bästa bilden utav mig, kanske något jag borde tänka mer på om jag ska fortsätta blogga. Men jag är en person som gillar att dela med mig utav saker och ting. Såklart vill jag inte lämna ut för mycket information om mig och mitt privatliv. Men jag anser att en blogg är lite som att skriva en självbiografi. Nu så talar väl inte böcker med självbiografi om alla dagar som de varit med om i livet. Men jag tycker att det bygger lite på samma grund. Jag kanske har helt fel nu för förmodligen får du mer fakta om mig genom en blogg än om jag skulle skriva en självbiografi om mig. Eller?

Oj fingrarna bara fortsatte skriva, kunde knappt sluta. Texten blev bara längre och längre och kände att om ni ska kunna orka läsa inlägget så får det väl inte vara allt för långt. Tillslut hade det säkert bara blivit blajja.
Ligger i alla fall vaken nu, klockan ska strax slå tolv och gå från torsdag till fredag. Lite efter midnatt kommer min älskade hit. Är sugen på att få Maltes kyssar och känna hans kropp mot min och höra hans fina andetag i mitt öra. Sedan ska jag ligga på hans axel, klia i hans hår som han älskar och bara njuta och vara lycklig utav att han är min. Åh nu hör jag att han är påväg upp i hissen!