Nu står jag här på samma plats som jag gjorde för inte alls länge sedan. Samma skit har upprepats igen. Och varför är det alltid jag som får må skit och gråta sig till sömns. Varför känns det inte som att du lider utav det här? Du är min mardröm. Men att bara ha dig som min dröm är inte allt, du följer med mig i mina tankar från morgon tills jag går och lägger mig igen. Du finns i mina tankar hela tiden. 
Jag är så otroligt besviken på mig själv, jag känner mig så jävla utnyttjad och det känns som du bara lekt med mina känslor...igen. Det är samma känslor som alltid, och jag mår så dåligt över det här. Jag vet vilken tid jag kommer att få passera och jag vet hur lång tid det kommer ta innan du är glömd. Jag blir så besviken på mig själv att jag nästan ångrar allt med dig. Jag ångrar mitt "ja", till kvällen du ringde och sa att du skulle göra allt för att få tillbaka mig. I mitt huvud låter det som en lögn för mig nu. Det låter som en mening du hittade på precis innan som var så uppgjord. Hade du menat allvar så hade du varit säker på vad du ville. Det hade gått mycket fortare och vi hade inte sått här nu. Eller var det meningen att jag skulle vara din lilla leksak för en stund? 

För ett tag trodde jag faktiskt att du verkligen menade allt. I början kändes det som du förändrats något så otroligt bara för att få tillbaka mig. Och jag var så oerhört glad. Du fick mig att må sådär bra som bara du kunde få mig att känna. Jag kände mig speciell för dig. Och jag insåg hur lycklig jag var och hur mycket jag hade saknat dig och hur mitt hjärta fylldes med glädje och hopp. Hopp om oss. 
Dock borde jag känna dig vid det här laget. Jag borde veta ditt riktiga jag. Hur fan kunde jag vara så dum. Hur mycket kan kärleken ta över i en själv... ? Fast jag vet, i kärlek finns inga gränser.
Men såklart så står jag här en dag igen, alldeles tom, ångerfull, besviken, ledsen, men fortfarande så jävla KÄR. Jag förstår inte, är det verkligen rättvist att jag får gå igenom det här igen. Varför tänkte jag mig inte för innan jag började på något som kunde få mig att må såhär. Jag har gjort mina fel i det här. Och jag ångrar dem så mycket nu. Men du anar inte hur mycket jag har försökt. Jag önskar egentligen att det inte skulle ha tagit slut den kvällen, men jag visste vad du ville och det var inte detsamma som jag. 
Fan, jag var så säker den här gången, jag trodde du förändrats och jag trodde du kunde kämpa lite mer för oss. Denna gång trodde jag faktiskt att det skulle bli vi på riktigt Johan.