Inget jag vill skriva om i bloggen, men...
Trötter här !
Ska strax sova, men ville bara skriva av mig lite först.
Tänk snart har jag levt i 16 år. Ibland kan det slå mig att 16 år är ganska mycket. Men samtidigt så är det ju inte det, förstå hur lång tid jag har kvar att leva här på jorden och hur mycket jag kommer få uppleva under den tiden. Och ja, det ska jag, jag ska uppleva en massa, jag ska uppleva hur det ser ut runt omkring här på jorden, jag ska uppleva hur det känns att skaffa familj, ja ska uppleva hur det känns att finna den rätta, att hitta mitt perfekta jobb och mycket mer. Men vad som helst kan ju hända. Men detta är något jag hoppas på att jag får uppleva. Och de vill vi nog alla få uppleva.
Tänk ändå, livet borde vara ganska kort. Usch, jag sitter just nu och skriver om min största svaghet, livet. Ja att prata om livet med mig eller när jag tänker på livet. Mår jag dåligt. Det känns som jag vill kräkas. Och tro mig, en gång har jag gjort det när jag tänkt på livet och döden, vad som liksom händer sedan.
Nej att tänka på de är nog det värsta som finns. Man ska ta vara på sitt liv eftersom man bara har ett... vad jag vet och tror. Men förstå så mycket vi kommer lämna efter oss när vi dör. Förstå så många människor vi aldrig kommer att få uppleva. Förstå hur många som kommer ta över oss, våra platser i skolan, jobb, och ah ni fattar. Okej nej sånt här kan jag verkligen inte prata eller skriva om, magen vrider sig typ ut och in, och jag sitter här och gråter nu. Usch, tänk på något vettigt nu... tänk på nåt vettigt..
Men ja... jag undrar verkligen vad som händer sedan? Lust att lösa den gåtan åt mig?
Ska strax sova, men ville bara skriva av mig lite först.
Tänk snart har jag levt i 16 år. Ibland kan det slå mig att 16 år är ganska mycket. Men samtidigt så är det ju inte det, förstå hur lång tid jag har kvar att leva här på jorden och hur mycket jag kommer få uppleva under den tiden. Och ja, det ska jag, jag ska uppleva en massa, jag ska uppleva hur det ser ut runt omkring här på jorden, jag ska uppleva hur det känns att skaffa familj, ja ska uppleva hur det känns att finna den rätta, att hitta mitt perfekta jobb och mycket mer. Men vad som helst kan ju hända. Men detta är något jag hoppas på att jag får uppleva. Och de vill vi nog alla få uppleva.
Tänk ändå, livet borde vara ganska kort. Usch, jag sitter just nu och skriver om min största svaghet, livet. Ja att prata om livet med mig eller när jag tänker på livet. Mår jag dåligt. Det känns som jag vill kräkas. Och tro mig, en gång har jag gjort det när jag tänkt på livet och döden, vad som liksom händer sedan.
Nej att tänka på de är nog det värsta som finns. Man ska ta vara på sitt liv eftersom man bara har ett... vad jag vet och tror. Men förstå så mycket vi kommer lämna efter oss när vi dör. Förstå så många människor vi aldrig kommer att få uppleva. Förstå hur många som kommer ta över oss, våra platser i skolan, jobb, och ah ni fattar. Okej nej sånt här kan jag verkligen inte prata eller skriva om, magen vrider sig typ ut och in, och jag sitter här och gråter nu. Usch, tänk på något vettigt nu... tänk på nåt vettigt..
Men ja... jag undrar verkligen vad som händer sedan? Lust att lösa den gåtan åt mig?
Kommentarer
Trackback
