Hur kan barn bli mördare?

Jag hittade en artikel om de alltså "Hur kan barn bli mördare?", på expressen.se och jag ställer precis samma fråga till mig själv. Jag kan inte förstå det. Jag trodde barn aldrig kunde våga göra något sådant, det är så förskräckligt. Jag har reagerat extra starkt nu eftersom vad som hänt med femtonåriga Therese som var lika gammal som jag. Man tror nu att hon kvävdes till döds utav en kille och tjej på sexton år.
Jag förstår inte hur helt vanliga tonåringar kan förvandlas till så kallblodiga mördare. Jag kände inte Therese på nåt sett men jag tar så illa upp när något sådant händer. För det kan lika väl hända vem som helst, det kunde hänt mig?
Jag har läst Therese blogg också som hon uppdaterat bara någon dag innan hon mördades. Jag tänker då att om bara något liten annan sak skulle gått annorlunda om hon blivit stoppad på nåt sett så kanske hon kunnat levt idag...ah shit. Att sånt här ska behöva hända, hur fan kan några ungdomar på sexton bast få för sig att göra nåt sånt här?


Depp

Hej ni. Kom in genom dörren för en stund sen. Ingen är hemma bara jag och tystnaden. Så går jag in i mitt rum, lägger mig på sängen och helt plötsligt börjar jag känna hur tårar rinner ner för min kind, jag förstod inte hur de kunde komma, var jag ledsen? Sen började jag tänka på massa saker, jag började känna ånger, jag började sakna personer som en gång stått mig så nära och som jag älskat. Jag började tänka på en som betyder så mycket för mig och som är en utav mina bästa vänner, varför det blir just så mellan han och mig? Jag började tänka på min familj, alla vänner, hur mycket de stöttat mig genom livet och hur mycket det verkligen är värda !
Ah shit, samtidigt som jag är så lycklig över allt, ja min familj och vänner och allt de bra som hänt under tiden också, så är det som att de bara är på utsidan jag är det men inte lika mycket inom mig.
Så just nu mår jag lite dåligt. Orkar ingenting, ska nog gå och lägga mig, vill inte vara vaken just nu, vill sova bort allt jag tänker på just nu. Men de går över strax igen säkert, jag är van vid det här kan man säga, tankarna och gråten kommer då och då, det är nog inget jag kan göra åt. Men det är bättre nu än förut. Trots att jag mår dåligt när jag väl tänker på det...

Nyare inlägg
RSS 2.0