För en tid som bara går och aldrig kommer igen

Det börjar bli riktigt ensamt nu. Halva veckan har vi kvar innan vi får vara med varandra igen. Pratade nyss i telefon med älsklingen, det kändes riktigt skönt att få höra hans röst. Min dag har varit väldigt seg. Hade en lång lektion och sedan slutade jag. Åkte hem efter ett tag och har varit här sedan dess. Väldigt segt. Men kände mig hängig och trött. Börjar nämligen bli sjuk igen, har en sån där jobbig rethosta igen. Intressant fakta, jag vet... hej då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0